Jag är så fruktansvärt upprörd.

Läser boken "Mias systrar" av Maria Eriksson och Kerstin Weigl. Jag har nästa läst ut den. Det går knappt att sluta läsa när man väl börjat.

Boken handlar om tre tjejer som utsätts för hot av män.

En av tjejerna som i boken heter Veronica träffar en man som duperar henne totalt. Jag känner igen så mkt av det hon fick genomgå, hur han var, vad han sa, hur han fick henne att tro och göra saker hon annars aldrig skulle få för sig. Hennes berättelse kom mig verkligen nära.

Jäg läser om hur han misshandlar henne både fysiskt och psykiskt framför deras genomsamma son. Socialen skriver tom en utredning om att sonen hämmas utveckligsmässigt pga pappans misshandel av mamman. MEN mannen är så sjukt duktig på att manipulera och lura så han får i rätten vårdnaden om sonen. Det är så äckligt och sjukt.

Men Veronica lyckas hitta fakta och om mannen och bevis p åatt han ljuger så hon överklagar domen och får tillbaka vårdnaden. Hon har nu ensam vårdnad.

Veronica gör flera polisanmälningar om hot och misshandel. En gång blir hon ordentligt slagen utanför sitt hem och hennes vännina ser detta och vittnar. Men Han blir trots allt inte dömd. Det är så fruktansvärt.

Jag läser och tror hela tiden att det kommer sluta med att hon flyr och klarar sig undan sin plågoande. Men det slutar med att han dödar henne!

Jag finner inga ord.

Polis och åklagare som varit inblandade i detta och inte gjort något. det fanns hur mkt bevis som helst. Varför tar man inte kvinnan på allvar??

Jag blev helt chokad och är fortfarande så upprörd och ledsen för hur det kan gå till så här i vårt land.

Jag var i en liknande situation och jag kan känna igen mycket. Polisen gör inget, de tar emot anmälan sen händer inget. Men jag vägrade att låta poliserna strunta i mina anmälningar. Jag stod på mig och ringe tom till den första utredningsledaren och fullkomligt spydde ur mig allt jag hade att säga om hur jävla dåligt de sköter sitt jobb. Inom en timma hade jag en ny utredningsledare som var hemma hos mig och tog tag i mitt fall. Jag hade tur som fick Åke som utredningsledare. han la ner ett mycket stort arbete och engagermang för att finna bevis som kunde leda till åtal. Och han lyckades! Han är en av mina stora idoler i livet, en man med råg i ryggen och jag är honom evigt tacksam.

Ska man läsa en bok i livet så kan jag starkt rekomendera denna. Få en inblick i det svenska rättssystemet och hur maktlös man är om man hamnar i en situation som denna.

Vem som helst kan hamna där, även Du.

/Linn